Jag och Pasha begav oss ut mot Röinge utanför Halmstad för att promenera vid Fylle-ån. Klockan hade hunnit bli 20.30 och dagens hetta hade drivit bort. Kvällen var sval och lite fuktig, men mycket behaglig.

För att komma till Fylle-ån från det hållet jag kom, får man gå längs en åker och sedan genom en hage. Jag är släkt med markägaren och hade frågat om lov. ‘Det gick bra’, sade hon, ‘men korna kan attackera nu när de har kalvar’. Jag tänkte inte så mycket på det, eftersom det är en enorm hage och vi bara kunde välja att undvika korna.

Strax innan vi når fram till gärdsgården som ramar in hagen ser jag att korna står precis där jag planerat att gå in. Vi närmar oss och korna är inte aggressiva, men väldigt nyfikna. Både kalvar, kor och tjur kommer för att kolla på människan och den gula, pyttelilla mini-kalven som står utanför hagen.

De står i en enorm hage och man kan komma ner på fler ställen genom den, så vi vänder tillbaka mot bilen för att gå ner på ett annat ställe. På vägen tillbaka kan jag inte låta bli att fota gullgossen som är så fin i solen där han sträcker på sig och vädrar i luften.

Vi åker bort till en gård längre bort och får tillåtelse att gå ner genom deras hästhage. Vi börjar gå och Pasha får syn på både fasan och kanin. Duktig som han är behärskar han sig och går snällt vid min sida. Solen har sänkt sig längre ner på himlen och ljuset är mjukare. Marken är täckt av maskrosor som blommat över och nu står i fröbollar.

Vi är snart borta vid gärdsgården som gränsar av kohagen igen och jag glädjer mig åt att strax vara framme vid ån och ta vattenbilder. Råååm. Vilka står på andra sidan stenmuren? Världens snabbaste kor. De tittar välkomnande på mig och minikalven. Perfekt.

Men nu är vi iallafall precis vid slutet av deras hage och kan gå runt. Vi trasslar oss under trådstaket efter trådstaket för att komma ner mot ån, men det verkar som om vi bara möter mer hinder ju längre vi kommer. Vi går nerför en backe och när jag ser ytterligare tre trådstaket torna upp sig framför oss ger jag upp. Solen är snart nere och knotten äter på mig. Jag ger ifrån mig ett högt pust av ansträngning och frustration. Till höger om mig hörs ett läte nästan identiskt med det jag precis gjorde. Det är en Haflinger som svarar. Tack tänker jag och plockar fram kameran. Det var inte förgäves. Den går i en helt fantastisk, kuperad hage och Snart dyker ytterligare en häst upp.

 Vi vänder och går tillbaka. Jag avslutar rundan med ytterligare några bilder på minikalven som inte har annat än jakt i huvudet…

Ibland åker jag iväg till en släkting strax utanför Halmstad för att rida. Hon har fyra stycken härliga islandshästar och vi brukar ta härliga turer i skogen tillsammans med hästarna. I måndags var det dags igen och efteråt passade jag på att ta några bilder.

Här är det snälla sto som jag red.

Efter ridtur, shamponering och ryktning så var det dags att rulla sig.

På väg bort mot stora hagen.

 Hennes avkomma, en trevlig ung valack, ville hälsa på fotografen.

 Han dröjde kvar, men märkte strax att mamma o de andra begett sig till andra hagen.

Maaammmaaaaa!!

Väänta!

Underbara hund! Måste…hämta…bollen!

Pasha klättrar också i träd, men bara om man uppmuntrar honom och hejar på. Eller om det sitter fåglar i förstås.

…om den hade uppvisat ett sånt här beteende. 

 Slå på ljudet och titta på hela videon.

Denna videon försöker att förklara vilken underbar ras detta är. Att det är människan som formar hunden genom att ge den kärlek eller hat. Tyvärr är denna ras utsatt för mycket hat, ilska och, bla på grund av sin atletiska exteriör, kamp med andra hundar.

En hund av denna ras som behandlas med kärlek och respekt blir den bästa vännen du någonsin kan få. Dessa hundar har en otrolig kämparglöd och gör sitt allra yttersta för att vara sin ägare till lags. De ger dig en otrolig lojalitet och är en vän att lita på (tyvärr även om du behandlar den illa) De älskar att kela och ligger gärna och snusar i sängen halva förmiddagen.

Jag kan numera inte tänka mig att ha någon annan ras, utan detta är utan tvekan den hund som har varit lättast att träna, ha med sig och leva med av alla de hundar jag har haft att göra med.

Matte sitter vid datorn och bloggar och undrar plötsligt vad Pasha gör.. Det är väldigt tyst i huset. Jag vänder mig om och finner honom sittandes på soffbordet (!) för att se bättre ut genom fönstret. Husse åkte nämligen norrut för några dagar imorse och sen dess har Pasha tittat, lyssnat och vankat av och an. När flocken splittras blir han orolig.

 Det blev några suddiga bilder innan han hoppade ner för att få min uppmärksamhet.

Ögon som frågar; ”Matte – var är han..?” Mmm.. saknar honom också.

 Dagen då hunden upptäckte moroten.

 skela.

 tugga tugga tugga.

 Nattligisten.

Hittade dessa klipp på youtube och skrattade så jag väckte hela familjen nu på morgonen!

Skruva upp ljudet och se till att se det sista klippet i denna videon…..

Jag hade nog blivit ganska rädd om min katt plötsligt började låta såhär på övervåningen en kväll….. 

 Våran vovve är ganska duktig på att prata, men inte ens i närheten av dessa proffs!

Vid mina fötter ligger en så kallad kamphund och sover. Då och då rycker tassarna på honom och han skäller i sömnen. Ibland börjar svansen slå mot mattan då han i drömmen träffar någon han tycker om. Han kommer att vakna och resa sig när jag tröttnar på datorn och sätter mig i soffan, bara för att lägga sig på mina fötter igen. En konstant följeslagare. Mer om familjens nallebjörn senare. 

Jag har varit i kontakt med många hundar av många olika raser, men aldrig träffat en trevligare hund än de som kallas som kamphundar. De är sociala, intelligenta och lättlärda familjehundar som älskar att mysa mer än någon annan. Detta är hundar som älskar att arbeta och inte ger upp när det kommer till att övervinna hinder. Hundar som gör ALLT för sin ägare och inte vill annat än att vara till lags. De är mycket tåliga och med hög smärttröskel och bra läk-kött är de utmärkta hundar för krävande och tuffa fritidsaktiviteter. Denna hunden kommer att göra allt du ber den om.

Det finns tyvärr många tragiska exempel där människor inte vill ha en trevlig sällskapshund/brukshund, utan söker ett vapen och behandlar sin pibull/amstaff/engstaff fruktansvärt illa för att få fram farliga egenskaper hos sina hundar. Som allt annat hunden tar sig för, blir den mycket duktig, tyvärr även på detta. Med sin kämparglöd och sin vilja att göra allt för sin ägare, samt sin goda fysik, blir den populär bland de människor som kampar sina hundar.

Som med de flesta större hundar kräver dessa hundar aktivering och motion, annars blir det självstimulering genom att bita sönder ett par skor eller en sandal som bara tigger om att bli tuggad på. Lydnadsträning, sök, cykling eller weightpulling är roliga fritidsintressen för en snäll kamphund!

Detta är hunden som nu ligger och snarkar på mina fötter.

  Det finns fler som delar med sig av sina stjärnskott, njut av denna pitbull. (slå på ljudet)

Samma vovve igen, nu i sällskap av kycklingar (jag smälter)